keep on walking

Ingenting känns speciellt meningsfullt nu.
Inte när man vaknar klockan åtta och inte kan somna om.
Inte när man har ont i både magen, halsen och örat.
Okej, mensvärken kan jag leva med. 
Men förkylningar är jag så jävla trött på.
Dessutom öppnade mamma dörren precis.
Frågade om jag ville ha frukost.
På teckenspråk..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0