what a wonderful world
Visst, man är ganska nöjd nu.
Med snön alltså.
Vill liksom ha värme, vår, och allt det där.
Men i samma stund kan jag inte låta bli att tycka om det.
Tycker det är hur läckert som helst.
Så vitt. Så rent. Så mycket.
Verkligen så jävla mycket. 
stay
Tack.
Jag kände att jag inte pallade mer nu.
Det var liksom psykiskt påfrestande.
Ensamt. Sömnlöst. Deprimerande.
Men jag ville inte säga något.
Varför skulle det var synd om mig liksom?
Troligen hade du det betydligt värre.
Troligen var det mest synd om dig.
Älskade vän.
Tack för att du finns.
something pretty
Vill ha vår. Nu.
Det var länge sen våren var såhär efterlängtad för mig.
Brukar mest se det som en transportsträcka till sommaren.
Men nu längtar jag verkligen.
Försommaren är ju verkligen helt underbar.
På alla sätt.
Åh, blir alldeless varm i kroppen av tanken.
En kväll i april förra året.
Två månader dit, som just nu känns väldigt långt borta.
free fallin'
John Mayer - Free Fallin'
i'm gonna let love find me
Men jag är inte den som är den.
Det säkert jättefint för de som har någon att dela den med.
Men för oss andra, är det som vilken dag som helst.
Att säga att min dag gått i kärlekens tecken vore att ljuga,
om jag säger så.
Dock ska familjen dela på en ask med chokladhjärtan ikväll.
Och för tillfället får jag nöja mig med det.
somebody told me
Det var natt.
Påväg hem.
Det var prat om livet. Om framtiden.
Jag sa att jag inte visste.
Du visste inte heller:
"Allt jag vill är att ha en jävla mäktig sommar".
Det kunde man leva länge på, sa du.
true colors
Jävligt wierd, men ack så härlig.
Ett besked, en korsfästelse och ett jävla system.
Jag blir så förundrad av livet ibland.
Förundrad av dig ibland.
fucking weirdos
Igår. Idag. Imorgon.
can't help it
Jag har alltid känt mig lite skeptisk till det.
Lite äcklad av att gå omkrng bland begagnade kläder från flera årionden tillbaka.
Inte för att de kommer från flera årtionden tillbaka.
Men att de är begagnade. Att de är använda.
Dessutom är jag inte så förtjust i den fulständigt genomträngande lukten av gammalt som råder där.
Men man måste ge allt en chans.
Även secondhand-butiker.
Men väl där var det faktiskt helt OK.
Jag hittade något strot i beiget. Och något annat i svart.
Dessutom hittade jag en brun blazer.
Där och då kändes den helt rätt.
Men nu känner jag mig på riktigt äcklad av den.
Vill helst inte ta i den.
Och definitivt inte ha den på mig.
Jag tycker egentligen inte det är något fel på brunt.
Inget ont om modellen i sig heller.
Jag vet inte vad det är med mig.
Hur som helst, så sparkade jag in den under bordet igår kväll.
Och så vitt jag vet, ligger den kvar där än.
Usch.
fan ta dig Västtrafik
Oavsett om de är i trafiken eller inne på HM.
Just nu är det telefonköer jag retar mig på.
Först blir man förbannad över att man har femton stycken framför sig.
Sen glömmer man liksom av att man sitter i kö.
Men påmins med jämna mellanrum, då tystnaden bryts med:
"det är fortfarande samtal före dig" - ja, jag vet!
Plötsligt svarar någon.
Och då har man glömt av varför man ringt.
