sannasays

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig.
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn.

Tänkte på det Anders Bagge sa i fredagens idol.
Att man under resan ska samla på sig fina, positiva minnen.
För att under mindre lyckosamma stunder i livet kunna plocka fram dem.
Då syftade han på en artists resa, vars karriär kommer gå upp och ner.
Men givetvis gäller detta oss dödliga också.
Vem lever ett liv utan toppar och dalar liksom?

En dag som denna är perfekt för eftertanke.
Inte för att jag har en mindre lyckosam tid i livet.
För det skulle jag inte säga att jag har.
Men det passar sig i alla fall.
Att bara drömma sig tillbaka. Att minnas. Att le.
Plötsligt är man liksom inte här och nu.
Utan där och då.
Ganska läckert.

Hemma idag.
Sjuk.
Eller vad det nu är med mig.

Dagen började med promenad i mörkret med herr Krunegård.
Fortsatte i fin form med buss till staden med Julie.
Besökte gamla hemtrakter.
Fick mig en skymt.
Vi drog en lunch.
Och lite god litteratur på det.
Virrade omkring på Kungsmässan.
Och fick vår beskära del av både stjärnglans och ögongodis.

Det är den första december idag.
Hösten är slut, och november tackar för sig.
Årets tyngsta månad är över. 

Och passerade i alla fall mig helt smärtfritt.

Fan också. 
Så har man gått och blivit sjuk.  
Nu blir det väl att ligga i sängen hela dagen,
och lyssna på massa god musik.

Och bara sova och andas.

Där satt jag på sängen.
Med taskig hållning och armar hängandes längs med kroppen.
Med huvudet på sne och lätt öppen mun.
Stirrandes rakt in i väggen.

Visserligen kan det vara en ganska skön sysselsättning.
Liksom avkopplande. Helt omedvetet.
Skönt att bara låta tankarna sväva iväg.
Eller att inte tänka alls.

Men nu är frågan hur man ska fördriva resten av söndagen.
Slötitta på ett stort, fett, grekiskt bröllop?
Nja.

Jag återgår nog till mitt tänkande. 
Till mitt stirrande i väggen.

Kände mig äckligt trött.
Då är det inte mycket som spelar roll.
Inte att man ska ha en mysig kväll med familjen.
Inte att god mat serveras.
Inte heller att Ullared visas på TV.
Verkligen inte.

Gick och la mig på soffan.
Mitt i den mysiga familjekvällen.
Mitt i maten.
Mitt i Ullared.

Vaknade en stund senare.
Av ett fruktansvärt ljus.
Och ett jävla tjöt.
Reste mig upp.
Tittade på de andra.
Och gick.

Gick in till mig.
Och hade det mysigt.
Mysigt med mig själv.

Det är söndag.
Det är dagen efter.
Det är fars dag.  
Det är slutet på en god helg.

Godnatt.

Men inget negativt i det. 
En kväll som denna tar jag verkligen emot dig med öppna armar. 
Har varken lust eller ork med något.
Då är det toppen att tacos och Idol finns. 

Och nu för att krydda till det lite extra,
är det hög tid för ansiktsmask.