miss bond
Hon satt och fingrade lite lätt på sitt nästan tomma glas.
Drog handen genom håret, drack upp det sista vinet och sa:
"Honey, can we go together to the bedroom tonight?"
Han böjde sig lätt fram, och med svarade med mörk röst:
"Yes of course we can".
Han spände blicken i henne.
Det blev alldelses tyst i rummet.
Hon bet sig försiktigt i lappen och kisade lätt.
Men plötsligt bröts tystnaden, då hon reste sig tvart:
"OK, great 'cause there's so many stinkbugs there. And you have to kill them".
Suck.
Drog handen genom håret, drack upp det sista vinet och sa:
"Honey, can we go together to the bedroom tonight?"
Han böjde sig lätt fram, och med svarade med mörk röst:
"Yes of course we can".
Han spände blicken i henne.
Det blev alldelses tyst i rummet.
Hon bet sig försiktigt i lappen och kisade lätt.
Men plötsligt bröts tystnaden, då hon reste sig tvart:
"OK, great 'cause there's so many stinkbugs there. And you have to kill them".
Suck.
jens
September är rätt trist när man tänker efter.
Bara en seg transportsträcka mellan sommar och höst.
Nu är alla helt på det klara med att sommaren är slut.
Och att det är en hel graviditet kvar innan vi kan krypa fram ur våra iden och börja leva igen.
Jag minns väl den här tiden förra året.
Trots att den egentligen inte är särskilt värd att minnas.
Visst Håkan Hellström på Liseberg var fint.
Utöver det minns jag mest alla förkylningar som avlöste varandra.
Pengar som fraktades fram och tillbaka i tid och otid.
Och hur det envisades om att fredagar var den ultimata dagen att gå ut på. Herregud. Tacka vet jag Jens.
Vad vore september 2009 utan dig?
