sannasays

Jag vaknade och låg på precis samma sätt som när jag somnade.
Täcket var hårt omstoppat. Alldeles orört.
Ljuset från köket kändes som det gör kring jul.
Jag blev varm innombords.
Och så drömmen då.
Jag kom ihåg varenda detalj. Som om det faktikst hänt på riktigt.
Men ju mer jag tänkt, desto suddigare har det blivit. 

Han i sina svarta stuprörsjeans och beigea kavaj.
Något kortare en den han har i verkligheten.
Men i exakt samma färg.
Och hon i sin pudderrosa klänning och svarta kilklackar.
De var så vackra. Så unga. Och så jävla kära.
Han höll om henne som om han aldrig skulle släppa taget.
Han kysste henne försiktigt. Hon kysste honom tillbaka.

Och jag vet att hon menade det.

Ligger på rygg och tittar i taket. 
Ältar minnen från förr.  
Kan inte bestämma mig vad som är jobbigast.
Att ta av mig strumpbyxorna eller tvätta bort marscaran.
Jag sluter ögonen. Känner hur det snurrar i mitt huvud.
Jag försöker tänka klart. Men är för trött för det.  
Det var inte såhär det skulle bli. 
Det är inte såhär jag vill att det ska sluta.
Men om det nu är så. 
Stanna - innan du går.