walking on a dream
Täcket var hårt omstoppat. Alldeles orört.
Ljuset från köket kändes som det gör kring jul.
Jag blev varm innombords.
Och så drömmen då.
Jag kom ihåg varenda detalj. Som om det faktikst hänt på riktigt.
Men ju mer jag tänkt, desto suddigare har det blivit.
Han i sina svarta stuprörsjeans och beigea kavaj.
Något kortare en den han har i verkligheten.
Men i exakt samma färg.
Och hon i sin pudderrosa klänning och svarta kilklackar.
De var så vackra. Så unga. Och så jävla kära.
Han höll om henne som om han aldrig skulle släppa taget.
Han kysste henne försiktigt. Hon kysste honom tillbaka.
Och jag vet att hon menade det.
04:19
Ältar minnen från förr.
Kan inte bestämma mig vad som är jobbigast.
Att ta av mig strumpbyxorna eller tvätta bort marscaran.
Jag sluter ögonen. Känner hur det snurrar i mitt huvud.
Jag försöker tänka klart. Men är för trött för det.
Det var inte såhär det skulle bli.
Det är inte såhär jag vill att det ska sluta.
Men om det nu är så.
Stanna - innan du går.
miss bond
Drog handen genom håret, drack upp det sista vinet och sa:
"Honey, can we go together to the bedroom tonight?"
Han böjde sig lätt fram, och med svarade med mörk röst:
"Yes of course we can".
Han spände blicken i henne.
Det blev alldelses tyst i rummet.
Hon bet sig försiktigt i lappen och kisade lätt.
Men plötsligt bröts tystnaden, då hon reste sig tvart:
"OK, great 'cause there's so many stinkbugs there. And you have to kill them".
Suck.
jens
September är rätt trist när man tänker efter.
Bara en seg transportsträcka mellan sommar och höst.
Nu är alla helt på det klara med att sommaren är slut.
Och att det är en hel graviditet kvar innan vi kan krypa fram ur våra iden och börja leva igen.
Jag minns väl den här tiden förra året.
Trots att den egentligen inte är särskilt värd att minnas.
Visst Håkan Hellström på Liseberg var fint.
Utöver det minns jag mest alla förkylningar som avlöste varandra.
Pengar som fraktades fram och tillbaka i tid och otid.
Och hur det envisades om att fredagar var den ultimata dagen att gå ut på. Herregud. Tacka vet jag Jens.
Vad vore september 2009 utan dig?
dance with me
Bishop Allen - Flight 180
Dina ögon tittar på mig. De har gjort det hela kvällen.
Kanske ber de mig om något.
Kanske vill de att jag ska dra åt helvete.
De släpper liksom aldrig taget.
Tycker på det dåliga samvetet. Och ger mig ångest.
tack hej, fuck dig
Att jag aldrig är ledig. Aldrig hinner leva.
Ångset över att sommaren går mot sitt slut.
Att det går så djävulskt fort.
Och att. Fan.
Fan. Är det här allt som blir då dör jag.
hästpojken
Minns första gången jag hörde den. Gitarrer & bas, trummor & hat.
Jag kunde inte höra vad de sjöng. Eller tyda vilket språk det var. Men det spelade liksom ingen roll. Melodin var helt fantastisk.
Ett tag var det bara den här låten som gällde.
Deras övriga låtar brydde jag mig inte om över huvud taget.
Tänkte att detta var allt.
Nu vet jag bättre.
Älskar hela albumet. Rakt igenom.
Fina texter. Med melodier som är ännu finare.
Hästpojken - Från Där Jag Ropar
vill skrika så högt att änglarna ramlar ner
Var helt jävla förströd hela förmiddagen.
Men faktikst. Tack ändå.
Har kunnat sova flera timmar nu.
Känner mig grymt redo att möta kvällen.
Och natten.
På jobbet.
Fuck!
med solen i ögonen
i close my eyes and i remember
JJ - Things Will Never Be The Same Again
skuld och lidande väntar på er fortfarande
Ikväll ska de vinna allt de kan.
Håret är perfekt. Humöret är på topp.
Och sällskap väntar vid kiosken.
Det är något visst med somrarna i den åldern.
Man växer liksom upp, och börjar bli stor.
Jag minns precis hur det såg ut.
Minns hur värdelös jag kände mig.
Men det var då det.
Nu kan jag le åt det. Och nästan tycka det är vackert.
jag vill göra det på riktigt baby
Har glömt av hur man gör.
Tappat feelingen helt och hållet.
Allt känns liksom bara konstigt och krystat.
Inte det minsta synkat.
Ändå vill jag.
Tror jag.
du kan gömmas i min mun
Laleh - Bjurö Klubb
pa pa l'americano
Att hon skulle ge med sig.
Kanske rent utav ge upp.
Men någonstans visste jag att det inte skulle ske.
Utan jag skulle få ge mig.
Ångest och täta toalettbesök blev till häng på en terass med lite
väl gamla människor.
Prat om sista bussen blev till prat om efterfest.
Ett fritt fall blev till såriga knän och trasiga strumpbyxor.
Kampsång uppför La Revange blev till dans på vardagsrumsgolvet.
Återfann kärleken till popcorn.
Och skålade för Victoria och Daniel.
För Kungsbacka. Och friheten.
en värld full av liv
Vi tog våra cyklar och drog iväg.
Längs med havet.
Förbi gårdar och ängar.
På slingriga vägar.
På landsvägar med hundkex längs dikeskanten.
Allt var så fint.
Som en film.
Att vi cyklat över tre mil var inget vi tänkte på.
Inte förens vi hoppade av.
När filmen tog slut.
