sannasays

Det där.
Det där.
Det där är min typ.

Lång dag på jobbet.
Teddybjörnen Fredriksson gick på repeat hela förmiddagen. 
Och varvades med lite The Attic då och då.
Inte helt fel faktiskt.
Men hjälp vad trött jag är nu.  
Längtan efter sängen har nog aldrig varit större faktikst.

Våren har kommit.
Och plötsligt känns allt så mycket enklare.
Saker börjar ordna upp sig.
Bitarna börjar falla på plats.
Jag tror jag är redo.
Redo för sommar.

Jag fick en känsla av sommarens sista dagar.
Men jag har så jävla fel. 
Skönt.
 

Vill hitta glädjen igen.
Känna lycka i hela kroppen.
Pirr i magen.
Och spring i benen.

Känner mig så trött för tillfället.
Inte sömnigt trött.
Men liksom trött i kroppen. 
Trött på vardagen. 
Imorgon är det i alla fall lördag.
Tack för det.

Satt på trottoarkanten och väntade på bussen.
Fast egentligen väntade jag på pappa.
Men det visste jag inte om.  
Hörde fåglarna sjunga.
Såg solen gå ner bortom hustaken. 
Där och då var kändes det som det vackraste jag sett.
Fast det är klart att det inte var.
Men allt kändes så underbart. 
För en stund var jag någon helt annan stans.
Men så kom pappa körandes.
Fattade inte varför. 
Han bad om ursäkt för att han var sen.
Fattade inte varför.

Så många sekunder varar The Girl med City & Colour. 
Lika många sekunder är det mellan busshållplatsen och mitt hus.
Ganska skönt att veta vissa dagar.
Dagar då hem känns frutansvärt långt bort.
Men om jag sätter på The Girl när jag börjar cykla, så hör jag
låtens sista toner dåna ut då jag går in genom dörren.
Jag gjorde det idag.
Och jag vet att jag gör det imorgon också.

Billie the Vision & the Dancers - Summercat

Jag har hostat som en gris i natt.
Kom till ett skede då jag verkligen inte orkade mer.
Satte mig upp. 
Drack lite vatten. 
Satte i halsen.
Ny hostattack. 
Tänkte lite.
Var glad över att jag var hemma.
Att det var familjens sömn jag sabbade och ingen annans. 
Tryckte händerna mot ansiktet.
Utmattad. Uppgiven. Förtvivlad. 
Kastade mig ner i sängen igen.
Skrattade.
Hostade.
Och skrattade igen.

Hej.
Jag är sjuk.
Verkligen jättesjuk.

Tog bussen in till staden.
Helt utan syfte.
Helt utan förväntningar.
Skulle träna hade jag tänkt.
Men Boom Boom. Jag vände och tog annan väg.  

Det blev en lång promenad genom stan.
Först en vända till jobbet.
Och sedan vidare till Aranäs.
Kom att tänka på hur bra jag trivs där.
Hur skön atmosfären är.
Och hur mycket jag skanar förra året.
Såg lite nytt. Och lite gammalt.
Såg en stressad Idol. Och en psykologilärare i ny kavaj. 
Såg de med stil. Och de utan.

Sen var det dags att gå.   

Drog in till staden med Malin. 
Dregen har ju tjatat i veckor om skobytar-dagarna på Freeport.
Så det kunde ju vara värt ett besök tänkte vi.
Jag hittade ett par riktigt fina skor. Som Malin köpte.
Sen hittade jag ett par andra, inte fullt så fina. De köpte jag.