it's not morning

Jag har hostat som en gris i natt.
Kom till ett skede då jag verkligen inte orkade mer.
Satte mig upp. 
Drack lite vatten. 
Satte i halsen.
Ny hostattack. 
Tänkte lite.
Var glad över att jag var hemma.
Att det var familjens sömn jag sabbade och ingen annans. 
Tryckte händerna mot ansiktet.
Utmattad. Uppgiven. Förtvivlad. 
Kastade mig ner i sängen igen.
Skrattade.
Hostade.
Och skrattade igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0